Idrott-är till för alla!

Det gör mig arg att höra hur idrottsledare kan bete sig.
I går fick s ett samtal i från sin bror, där han säger att han inte ska spela innebandy mer. Lillebror är 17 år och spelar i ett divison fyra lag. Han har fått åka långt till matcher för att sedan sitta på bänken och aldrig få chans till spel. När han var inne i fem minuter gjorde han mål.
Som jag kan fatta det är han dessutom rät bra på det han gör.
Och även om han skulle varit sämst i världen så kan man bara inte göra som hans tränare gjorde. Lillebror pratade med tränaren, och tränaren frågade om han ville fortsätta spela innebandy, då sa han ja men om jag slipper sitta på bänken hela tiden. Då sa han "du behöver inte komma hit mer"
Tänk dig in i situationen, du är 18 år, har spelat innebandy i fyra år, kommit upp i A-laget, tränat under försäsongen och dessutom varit en av fem som verkligen tränat och blivit lovad att satsas på pga av många bytt till andra klubbar. Vad händer sen jo då kommer de tillbaka och han får sitta på bänken.

Det tränaren inte fattar är att orden "du behöver inte komma hit mer" betyder eventuellt att hans idrottsintresse är helt slut. Han vill inte hålla på mer, är trött på allt som han sa.
Vi uppmuntrade han så gott vi kunde med att byta lag till grannkommun osv. Men den där tränaren skulle jag gärna ville ta ett och annat ord med. Vart är idrotten på väg?

Det ska satsas på de unga, de är framtiden och det han tränaren inte vet är att den här lovande 17 åringen lika väl kan vara den som hade blivit bäst av alla.