Ösregn och grodhopp?

I dag är jag ledig och tur är det för kroppen vill fortfarande bara vila.

Det öser ner nu och i kväll ska jag hålla ett utepass, tror de kommer till att få bli inne om det fortsätter så här, är lite skaderisk med grodhoppen annars och de kan jag ju inte blocka bort för allt världen. Kan inte jag få träningsvärk så ska minsann mina deltagare i kväll få det!

Jag är ingen superwoman

Kroppen svarar inte och jag har gått med på det. Det blev inga pass den här veckan och jag har heller inte tränat sedan i Lördagsmorse. (lång tid för att vara mig)

Jag hade två superhärliga pt-kunder i dag så jag kunde ju bara inte låta bli att längta efter träning.

Jag har dock beslutat mig för att det inte ska få påverka de mentala, inget mera tröstätande eller deppande över detta.

På schemat står vila, vila och invänta doktorns besked. Mer kan man ju faktiskt inte göra och det vore dumt att spela superwoman.

Pt-bilder

Erbjudande på Personlig träning!

I juni kan du köpa 6 timmar och få en på köpet, eller köp 12 st och få hela 3 timmar på köpet:)

Och på medlemsdagen på Fredag är det 20%

Kom och hitta formen hos mig i sommar:)

Sommarschema

Nästa vecka börjar sommarschemat på Sportlife i jönköping, lite förvirrande när alla fasta rutiner försvinner men de första 3 veckorna kommer jag att köra:

Måndag:

utomhusträning (galet kul) 60 min med parövningar med mycket svett och skratt

cykel 45 min activio

Onsdag:

trx-pass

Cykel 45 min

Torsdag

cykel 45 min 6.30 (bara första veckan)

Sedan kommer sommarchema två och då blir de lite andra bullar så det gäller att vara med.
Vilar och vilar och hoppas att jag kan träna och ha mina pass i morgon!

Studentfirande

I helgen har min bror gått och tagit studenten, vart tar tiden vägen?

Det var 5 år sedan jag gjorde det själv men de känns i bland som i går.

Fulltös medvetslös var det när alla som ville gratta honom kom i går. Det var riktigt roligt men oj så trött jag var i går kväll somnade och sov i nästan elva timmar, när hände det senast?

Träningen har varit sådär de här dagarna, kroppen har fortsatt att strejka rejält, mer och mer. I dag har jag faktiskt legat inne och vilat hela dagen trots att jag sov 10 timmar i natt.

Jag gillar det inte men det är något som inte stämmer och jag har blundat för det för länge nu.

I morgon bitti blir det fastande prover hos doktorn och jag lär inte vara hungrig efter Lördagens studentmat med tårta tre gånger;) I bland får man unna sig en riktig onyttig helg, hade dock varit underbart om man hade orkat med ett träningspass i dag.

Nu ska jag sluta tjura över att det inte går att träna för mina familjemedlemmars skull, jag är inte alls rolig det vet jag.

Rygg och axlar

Efter den jobbiga helgen när kroppen inte svarat alls bestämde jag mig för att låta bli att springa och körde ett styrkepass med Sofia i går kväll efter jobbet.

Vi körde

chins (med lite hjälp då)

rodd

Latsdrag

Rygglyft

Backflyes ( maskin)

Axellyft åt sidan

Axelpress sittande

Axellyft framåt

Det var kul med lite kompis träning i gymmet:)

Långhelg i Dalarna!

Jobb med sofia i dag:)
Grillning med klubben i LÖrdags

I Onsdags åkte vi i väg med stor buss till grönklitt orsa. Det var tre dagar med tävlingar och en vilodag på schemat. Jag tyckte från början att det skulle bli jätteskoj att orientera men efter första tävlingen i torsdags så insåg jag att kroppen inte alls ville vara med.

Mjölksyran kommer efter de första löpstegen och skriker stanna det går inte, medan huvudet säger spring det går.

Andra tävlingen gick inte alls, jag lyssnade på kroppen och insåg att jag inte skulle ta mig runt. Frustrerande är bara förnamnet, jag vill ju testa mina ben om den stålande smärtan är bättre, om jag kan springa igen. DÅ är det något helt annat mystiskt som sätter stopp.

Jag är inte övertränad, jag är inte heller jätte

dåligt tränad så jag inte skulle klara av att ta mig runt, jag äter bra, sover bra, stressar mindre och är inte deprimerad det sa jag klart och tydligt till doktorn. Sen att jag fryser får flimmer framför ögonen, huvdvärk, enormvtrötthet, feberkänslor, rosor på kinderna, illamående och näsblod titt som tätt vet i katten.

Nu ska de i alla fall ta en massa prover sen får vi se, jag hoppas att kroppen vill vara med på riktigt igen, tills dess kämpar jag på med min ständiga mjölksyra och trötthet. Det finns de som har det mycket mycket värre.

Jag lyckades i alla fall ta mig runt en sprintstafett på söndagen innan vi åkte den långa resan hem. Det var mycket vilja och den är det inget fel på alls.