Jag tar mig själv som exempel eftersom jag aldrig lär mig. Trots utbildningar i mentala tekniker.
Jag har opererat mig fyra gånger i kampen mot mina skador, jag har varit sjuk och har fortfarande någonting i kroppen som gör att den inte fungerar som den ska. Jag har fått vila från träning länge och fått inse att jag inte kommer kunna vara en elitidrottare vissa veckor inte ens en vanlig motionär.
Jag har utbildat mig LÄNGE för att träna andra både mentalt och fysiskt. Felet är att jag anser att jag ska vara vältränad, kunna göra allt som min kunder kan och helt enkelt vara den där Superwoman som jag längre inte klarar av att va. Jag kan inte sätta upp några träningsmål för 2012 för jag vet inte hur min kropp kommer svara.
Jag kan i bland känna mig misslyckad, för jag inte har rutor på magen, för att jag inte kan träna alla de där träningspassen som jag verkligen vill varje vecka. Men jag kan inte för min kropp vill inte (förutom huvudet då som alltid vill, vilket bidrar till en enorm krock, hjärnan säger en sak kroppen en annan)
Jag är jag och mina vänner, min familj och alla som verkligen står mig nära gillar mig precis som jag är. Inte ihoppkopplad med mina prestationer, om jag har rutor på magen eller springer fort. Det handlar inte om vad andra tycker det handlar om mig och dig. Att man måste gilla sig själv, med sina förutsättningar som är just i dag.
Även om inte jag kan bygga muskler så är jag en jävligt bra Personlig tränare, för jag har varit med i både med och motgång och lärt mig att varje människa är unik.
När jag ser mina kunder varje dag så blir jag enormt stolt över hur de lyckas med sina mål och att de klarar av att behålla motivationen i både med och motgång.
DU duger precis som du är och du jobbar efter dina förutsättningar! <3
