Jag åkte fyra timmar med tåg till Blekinge på vinst eller förlust. Visste inte om benen ville lika mycket som huvudet. Väl där med en karta i handen kunde ju inget stoppa mig! Det var barmark, fin terräng och jag bara njöt.
Hörde doktorns mantra "spring inte". Men det kunde inte heller stoppa mig. Visst jag har ont men med den energin jag fick med mig hem var det värt varenda meter jag staplade mig fram i skogen. Och dessutom var jag fortfarande rätt duktig på att hitta kontrollerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar