Nu är det nära, I dag går vi in i vecka 40. Och inte trodde jag att han skulle stanna inne i magen så länge. Släktens snitt på förtidiga födslar verkar inte påverka mig inte. Men nu kan det hända när som helst. Men redo det blir jag nog aldrig. Det går inte förutspå hur förlossningen kommer att bli så jag ser fram emot den med skräckblandad förtjusning. Det mest konstiga är att S börjar jobba i dag (får väl se hur länge han får jobba) men inte jag. Värmeböljan får gärna försvinna och ryggvärken för båda gör de olidligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar