Springa, springa springa!

När man precis är i starfasen som jag och försöker springa lite i mellan operationerna förväntar man sig en stor förändring från gång till gång.

1. Jag ska inte ha ont

2. klivet ska bli längre

3. jag vill känna att det är av lycka jag springer inte av plåga

4. jag vill känna mig lätt

5. jag vill kunna utöka tiden eftersom.

Då suger det när det går bakåt. I gårkväll smärtade både de opererade och de icke opererade benet, jag kröp framåt, och det var en plåga, jag kände mig tung som en flodhäst och fick gå tillslut.

BLÄ,USCH och FY!

Men jag ger inte upp, bara ut och prova igen i slutet av veckan!