Skam den som ger sig!

I dag åkte jag åtta timmar bil fram och tillbaka till stockholm för att träffa en sjukgymnast.
Jag ångrar inte en enda minut.

Mina onda ben, tror hon är riktigt onda för att det är nästan den enda muskeln jag använder just nu. Det första jag måste ta i tu med är att ändra min gångstil. Jag måste lära mig gå i från början.
Spänna rumpan, rulla foten osv. Jag har ett sätt att kompensera kroppens svaga länkar som ingen annan. Efter tre operationer har jag helt enkelt inte hittat rätt tillbaka. nerver kommeri kläm osv. Äntligen har jag träffat någon som lyssnar på vad jag säger.
Jag har fått en massa övningar som jag ska göra, jag ska visa dem här på bloggen sedan.

Detta innebär nytt hopp om träning och livet, och jag tror på det här!
Alla doktorer med sina sprutor och operationer kan slänga sig i väggen.
Nu är det att lära om, lära rätt och rehabträna för fulla muggar.
Jag är en envis jäkel som inte nöjer sig med ordinationen vila i 12 mån eller två snitt i benen.

I dag sa hon till mig. "vill du springa är det såklert du ska springa, inte ska du sluta med det inte"
Nej precis, man ska göra det man vill om det finns en chans att det går att genomföra
Det kommer bli en tuff, tuff tid framöver med lite tanagnisel vid onda övningar men det kan vara värt varenda tår som letar sig fram.

Skam den som ger sig!