I går morse ringde en tjej från sats och var sjuk, hon var redan vikarie för en annan och frågade om jag kunde ta en 45 minutare. Där borde jag kanske sagt nej stopp jag har opererat mig.
Men ja tänkte vadå om ja ska köra på söndag kan ja köra och sa ja.
Började med en tokdag med skola och mycket att göra, tappade träningsväskan på övergångsstället, gick in i en ställning så jag fick en bula och inte hann jag byta ut några låtar i något gammalt pas utan de fick bli ett gammalt rakt upp och ner.
Jag han dock blippa igenom och memorera passet. Skivan funkade då perfekt.
Väl på sats, med tanke i att inte ta i, ta de lugnt, (hörde alla uppmanningar jag fått i huvudet)
Men hur lätt är det att förmedla en känsla om man inte tar i?
Skivan börjar hacka, jag tänker det är verkligen inte min dag.
Jag fortsätter och låtsas som allt är på topp.
Passet blir bättre och bättre tillslut känns det som jag kommit in i situationen efter att ha slutat tänka på om jag tar i lika mycket med båda benen, om jag ser fånig ut med mina plåster, lutar mig konstigt över styret eller allmänt bara ger ett skadat intryck.
Jag måste säga att jag tog väl i för mycket till slut. Flåsande efter ingen konditionsträning på 3 veckor. Smärta hade jag lite grann efteråt men inte i dag! då är det väl inte farligt om jag väntar med att köra tills på söndag igen?
Tänk om doktorn hade fattat vad ja ville få höra. Men inte bryr han sig i mig en liten plutt i havet av alla hans patienter. Kan ingen annan ha pass sa han!
Nu ska jag öva corepass och sedan åka till helsingborg. fullt ös medvetslös
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar